Bröstcancer är den vanligaste cancersjukdomen bland kvinnor och cirka 20 kvinnor insjuknar varje dag. Vi på Hairtalk vill vara med och fightas mot denna sjukdom! Vi fick chansen att erbjuda Denice en makeover tillsammans med Salong Unik i Västerås. Läs om Denice resa här nedan:

Allt startade på min första semesterdag år 2021. Jag vaknade och hade planer att åka och bada med några kusiner och känner då att jag har en ganska stor hård knöl i högra bröstet. Jag fick panik och min första tanke var att detta
inte var bra.

Ringer direkt till bröstenheten för att jag vill kolla upp detta, de tycker inte jag har så mycket symptom förutom att jag har en knöl och att jag är ung, det är även ganska lång väntetid. Tiden innan jag får en tid känns som en evighet som man bara går och oroar sig. Det tar ca 2 månader innan jag far en tid och redan vid mammografin så tycker de att det ser oroande ut. Har nog aldrig varit sa orolig och nervös som den dagen jag ska på återbesök och få svar på vad det är för något. Har någonstans i kroppen på känn att det inte kommer vara något positivt besked, ändå kom det som en chock när läkaren säger att jag har trippelnegativ
bröstcancer, en aggressiv och snabbväxande, den har börjat sprida sig till armhålan men som tur är inte utvecklats där än.

Man sitter som fastfrusen och försöker bara ta in all läkaren säger och
har inte fokus att reagera förrns han lämnar rummet och då brister det.
Första processen i allt är att plocka ut ägg, då jag inte har några barn ännu och risken att bli steril finns. Annu ett slag i magen. Men det finns inget annat på kartan än att allt ska gå bra och jag ska bli bra, måste tänka så hela tiden för att orka.

All den fantastiska personal som jag mött på alla olika avdelningar som har gjort att man känner sig både sedd och trygg i alla lägen har gjort och betytt så himla mycket. Alla nära och kära som man haft runt sig har varit ett otroligt stöd och en trygghet.
Att känna att man ska tappa allt hår och inte veta hur sin kropp kommer se ut efter allt har vart sa ångestladdat. Så himla mycket av det som gör att jag känner mig
kvinnlig.

Har haft långt här större delen av mitt liv och alltid varit mån om mitt hår, det är en stor del av det som gjort att jag känt mig som mig själv.
Har haft sån ångest att vara ute bland folk utan hår, peruk hade jag på mig en del för att fä känna mig som mig själv och inte behöva känna sig sjuk. Det har vart väldigt jobbigt och ångestfyllt att visa sig ute utan hår med antingen peruk eller mössa.

Så att håret äntligen har växt ut så pass att de kunnat sätta in extensions känns så fantastiskt och otroligt skönt att fä känna sig som sig själv igen och fä känna sig frisk.
Efter ägg utplock var det dags att börja cellgiftsbehandlingarna i 3 månader.
Konstig känsla att känna hur kroppen blir svagare och svagare hela tiden, att inte
känna igen sin kropp med varken ork eller styrka var väldigt påfrestande. Och att
man nästan känner sig äcklad av sig själv när man får gifter in i kroppen.

Efter det var det dags för operation. Har aldrig opererats förut och att detta skulle
vara den första var väldigt otäckt.
Sista behandlingarna var strålning. Nu ska man vara friskförklarad, men det finns ända en risk att få återfall och rädslan att man ska få tillbaka det eller att man ska få nån helt annan sort så fort man känner att man har ont någonstans eller att man känner något kommer förmodligen alltid ligga i bakhuvudet och skrapa.